Att vara pastor eller präst är att vara satt mitt i den andliga gemenskapen men samtidigt något lite utanför – ovanför eller vid sidan av. De mest direkta, hudlö- sa och ärliga mötena människor emellan sker ofta mellan jämbördiga trossys- kon. Att vara pastor är visserligen att leva i vänskap och samtal, men det är också att bära ett ansvar för gemenskapen och att snarare få förtroenden än att själv anförtro sig. Går det då att själv fördjupas i tron, att leva öppet och sökande i den andliga gemenskapen och samtidigt leda den?