I denna uppsats har författaren använt sig av en kvalitativ forskningsmetod för  hur Socialtjänstens arbete rörande frågor kring barns trygghet brister, och där barn far illa. Detta trots aktiva insatser som skall motarbeta barns utsatthet och där engagemang kring frågor som rör barn varit prioriterade sedan länge. Uppsatsen har inspirerats av diskursanalys som metod och teori. Den innehåller även det teoretiska begreppet ¨barnets bästa¨ och BBIC som ett analytiskt verktyg. Resultatet visar att Socialnämnden argumenterar utifrån föräldrars brister och det misslyckade föräldraskapet i förhållande till barns behov. Vidare framkommer att argumentationen förs utifrån lagstiftningen förutsättning syftar till att uppnå mer effektivitet i administration än att beakta barnets bästa.

The author have used a qualitative method to examine how the efforts of adults in the nonprofit, private and public sectors are failing to ensure children's safety. Although the efforts to protect children from getting harmed have been a prioritized for a long time.This dissertation has been inspired by discourse analysis as a method and theory. It also contains the theoretical concept of the best interest of the child and BBIC as an analytical tool. The result shows that the social services argues based on the parents shortcomings and the failed parenthood in relation to the children's needs. Furthermore, it is stated that the line of reasoning is based on the legislation provided for the purpose of achieving efficiency in administration rather than consider the child's best interest.