Det här kapitlet fokuserar på FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet). Mer specifikt handlar det om vilka förväntningar som är rimliga att ställa på internationella politiska organ för främjande av mänskliga rättigheter. Efter en analys av den kritik som riktats mot MR-rådet från olika människorättsorganisationer, lyfter kapitlet en rad övergripande frågor om hur internationella organisationer kan arbeta för den faktiska efterlevnaden av mänskliga rättigheter. MR-rådet har precis som sin föregångare (FN:s kommission för mänskliga rättigheter) kritiserats för sin “politisering” av människorättsfrågor samt för sin selektiva användning av fördömande resolutioner. Som kapitlet visar bottnar den här kritiken i föreställningar om att mänskliga rättigheter i grund och botten skulle vara “opolitiska” frågor, samt att kritiska uttalanden från internationella organisationer är viktiga steg mot ökad efterlevnad. Kapitlet avslutas med att plädera för att det stora värdet med FN:s arbete med mänskliga rättigheter består i att förse individer och lokala rörelser med ett brokigt normativt ramverk, som i många fall visat sig vara ett gångbart redskap för att utmana sociala och politiska orättvisor. Att det internationella systemet för mänskliga rättigheter inte “fungerar” är därför inget direkt hot mot mänskliga rättigheter som redskap för politisk förändring.