Utifrån de förändringar som skett vad det gäller digitalisering i högre utbildning på grund av pandemin 2020 utforskar jag vad det innebär för den teologiska utbildningen framöver. Jag för resonemanget att det finns en spänning i utbildningsinstitutioner mellan uppgiften att bedöma studenter å ena sidan samt att bilda och forma studenter å den andra. Frågan jag ställer i texten är vad som händer med en utbildningsinsstitutions förmåga att relatera till människans sårbarhet och ömsesidiga beroende i en allt mer digitaliserad utbildning.