This study examines the emergence of the Deuteronomistic covenant. It takes as its point of departure previous research, which has either regarded the covenant as directly influenced by nonbiblical treaty texts or as a product of an innerbiblical theological development. Using comparative analysis, I conclude that the covenant elements in Deuteronomy are influenced by both innerbiblical and nonbiblical materials, to varying degrees. To provide a possible explanation for the emergence of the covenant metaphor, I apply blending theory. This explains the cognitive process that created the metaphor, using knowledge of the relationship between subordinate and superior. Two aspects of this relationship are important, namely the relationship between a vassal and a great king – specified as the political relationship between the Assyrian people and their king – and the relationship between a people and a god – specified as the religious relationship between the people of Israel and YHWH. The knowledge of these two aspects, along with the historical circumstances of the exile, generate a cognitive blending process that creates the Deuteronomistic covenant metaphor, expressed as ISRAEL IS A VASSAL TO YHWH AS A GREAT KING. By combining comparative analysis of the relevant texts and blending theory to explain the cognitive process, this study offers new insight into the emergence of the Deuteronomistic covenant.

 This thesis examines how Swedish children in camps in north-eastern Syria are constructed in Swedish political and legal discourse. The study focuses on the case of the Skråmo Gonzalez children. It analyses how children’s rights and state responsibility are framed in public debate and official statements.

The study is a qualitative case study based on hermeneutic text analysis. The material includes political statements, legal sources, and media texts. The analysis draws on theories of dehumanization.

The findings show a gap between the legal recognition of children’s rights and the limited practice of repatriation. Political discussions often stress legal and security-related constraints. The children are frequently described in relation to their parents rather than as independent rights-holders. The thesis argues that these descriptions help explain why repatriation has been limited.

Denna uppsats undersöker hur barnperspektivet används och förstås i den statliga utredningen "SOU 2017:101 Jämställt föräldraskap och god uppväxtvillkor för barn". Inom svensk familjepolitik frasmtälls barnets bästa ofta som ett tydligt och gemensamt mål. Forskning visar dock att barnperspektivet i praktiken ofta speglar vuxnas tolkningar av vad som anses vara bra för barn, präglad av dominerande normer om barndom och familj. Uppsatsen bygger på en teoretiskt driven tematisk analys av utvalda delar av utredningen och tar sin utgångspunkt i kritiska barnrättsstudier. Uppsatsen utgår från tre frågor: hur barn och barnperspektivet konstrueras, vilka föreställningar om familj och föräldraskap som präglar utredningen samt vilka barn som inkluderas respektive osynliggörs. Analysen visar att utredningen återkommande tar upp barnperspektivet som vägledande, men det är otydligt vad det innebär i praktiken. Barns egna perspektiv inkluderas inte, och vuxna är framförallt de som definierar barns behov. Utredningen präglas även starkt av en tvåföräldranorm, där barns bästa och välbefinnande kopplas till omsorg och anknytning till "båda föräldrarna". Andra familjeformer uppmärksammas, men främst som juridiska undantag och inte explicit som det bästa för barnet. Vidare ges flera grupper av barn begränsat utrymme, bland annat barn i migrationsrelaterade situationer, barn som lever i socioekonomisk utsatthet samt barn med funktionsnedsättningar. Analysen visar att barnperspektivet i utredningen i huvudsak formas utifrån vuxnas normer och föreställningar, vilket bland annat riskerar att begränsa erkännandet av barn som rättighetsbärare samt att exkludera barn som inte passar in i den dominerande familje- och samhällsnormen.