The original forests of the central and northern highlands of Ethiopia are almost entirely confined to the “sacred groves” surrounding the churches and monasteries of the Ethiopian Orthodox Tewahido Church. In Ethiopian tradition sanctity starts from the Tabot on the altar of the church and extends to the outer periphery of the compound. Church forests serve as shade and shelter for the sacred, and are seen as integral parts of the churchyard.

The Act of Gebre Menfes Qiddus (GGMQ) is an original Ethiopic hagiographic text. It depicts the life and struggle of the saint in the wilderness of forests and mountains. Hagiographic texts like GGMQ are in Ethiopia not mere historical records, but texts linked to the daily liturgical services that shape and mould the perceptions and actions of their readers and listeners. 

The aim of the thesis is to analyse how GGMQ presents the relation between the saint and the natural environment in order to see if there is a correlation with how the Ethiopian tradition has preserved the church forests and has considered these to be sacred spaces representing the wilderness. The aim is achieved through a close reading of the text and its intertexts using four selected themes as analytical instruments: ascetic estrangement, coexistence with non-human creation, identification with the angels and reconciliation of opposites. 

The analysis, and the fact that the GGMQ is one of the most venerated texts, read and heard with great liturgical solemnity, show that there are good reasons to believe that the constant reading of GGMQ has made and makes a significant impact upon the readers’ views on the mutual co-habitation of human and non-human creation and the development of an awareness of the need to preserve the wilderness and non-human creation.

De ursprungliga skogarna i centrala och norra Etiopien har idag nästan helt reducerats till de heliga lundar som omger den etiopisk-ortodoxa kyrkans kyrkor och kloster. I etiopisk tradition utgår heligheten från taboten på altaret till kyrkan, vidare ut på kyrkogården och till områdets yttersta periferi. Kyrk-skogen tjänar som skugga och skydd för det heliga och ses som en integrerad del av kyrkans geografi. Den helige Gebre Menfes Qiddus liv (GGMQ) är en inhemsk etiopisk hagiografisk text. Den skildrar helgonets liv och kamp i den etiopiska vildmarken. Hagiografiska texter som GGMQ utgör i Etiopien inte främst historiska dokument, utan är texter som är en del av den dagliga gudstjänsten och som i hög grad formar de lyssnandes föreställningar och vägleder deras handlingar.

Avhandlingens syfte är att analysera hur GGMQ framställer relationen mellan helgonet och den naturliga omgivningen för att se om det finns en korrelation till hur den etiopiska traditionen har bevarat kyrkskogarna och betraktat dem som heliga platser som representerar vildmarken. Syftet uppnås genom en närläsning av texten i jämförelse med en rad andra relevanta texter och utifrån fyra utvalda temata som används som analytiska instrument, nämligen asketiskt tillbakadragande, att leva med naturen, identifikation med änglarna och försoning av motsatser. Analysen och det faktum att GGMQ är en av de mest vördade texterna, läst och lyssnad till i liturgins och kyrkorummets högtidliga sammanhang, visar att det finns starka skäl för att anta att den regelbundna läsningen av GGMQ har haft och har en betydelsefull inverkan på läsarnas och lyssnarnas syn på förhållandet mellan människa och natur och att texten på så sätt bidragit till att bevara vildmark kring kyrkor och kloster.