Intensivvårdsläkaren Jacob Ratz Endler upplever att döden är svårhanterlig i vårt samhälle.Utifrån Ratz Endlers resonemang samt teologen och prästen Jan-Olof Aggedal perspektiv påvikten av de “rätta”orden i dödens närhet, vill jag i denna uppsats bidra med ett försök attsynliggöra ett språk för döden. För att göra det kommer jag också att närläsa texter från treolika filosofer som har skrivit om döden, nämligen Jonna Bornemark, Lovisa Nygren ochWilfrid Stinissen. Jag kommer även att arbeta med ett medeltida material då döden sågs somnaturlig.I uppsatsen använder jag mig av teorier från Jakob Ratz Edlers arbete samt Paul Tillichskorelationsteori för att besvara existentiella frågor. Metoder för att komma fram till ettresultat är den hermeneutiska och den komparativa textanalysen, för det medeltida kapitletanvänder jag mig av en teologihistorisk metod. Jag kommer att närläsa texterna för att sedankoda innehållet och lägga dem under tre teman: Ars Moriendi, Memento mori, redan nu menännu inte, vilka får representera innehåll av vad vi kan lära oss om döden, medvetenheten omatt vara dödlig och det eskatologiska perspektivet med tanken om vad som eventuellt händerefter döden. Jag kommer även att göra en kritisk läsning av det nya biskopsbrevet Livetsbörjan och livets slut, för att se om detta kan ge något förslag till “dödens språk”.1Det jag vill bidra med genom att skriva denna uppsats är att minska distansen till döden ochhitta ett naturligt språk för att tala om den i vårt samhälle.