I denna uppsats studeras Wilfrid Stinissen som en modern mystiker utifrån hans förståelse av jagets död. Stinissen var en belgisk-svensk katolsk präst, filosofie doktor och karmelitbroder som föddes 1927 i Antwerpen och som bosatte sig i Sverige 1967. Fram till sin död 2013 var han en produktiv författare av kristen andakts- och uppbyggelselitteratur med ett särskilt fokus på den karmelitiska, mystika traditionen. 

Syftet med uppsatsen är att studera Stinissen som en mystiker i ljuset av moderna föreställningar om individen och jaget. Den övergripande problemställningen lyder: Framstår Stinissen som en modern mystiker, och i så fall hur? Metoden är en närläsning av ett primärmaterial bestående av nio verk i Stinissens författarskap. 

Uppsatsens slutsats är att Stinissen framstår som en modern mystiker genom sin förmåga att kombinera medeltida mystik med modern individualism. Han träffar de punkter där de är överens med varandra, och när teocentrisk och antropocentrisk individualism står i motsatsförhållande visar Stinissen på en medelväg. Han formar en slags modernitet där den enskilde individen uppmuntras att på samma gång finna både sitt äkta jag och Gud inom sig.