This thesis offers a novel interpretation of 1 Cor 11:2–16 in light of the Roman ritual practice of capite velato—a custom of covering the head with a garment during prayer, sacrifice, and divination. It traces linguistic and conceptual links between ancient descriptions and depictions of capite velato and 1 Cor 11:2–16, and demonstrates that this ritual gesture must have been familiar to Paul and his Corinthian interlocutors. With the aid of cognitive science of religion, this thesis explores the possible reasons for and implications of Paul's instructions on this Roman custom in First Corinthians. It argues that 1 Cor 11:2–16 preserves a clash of values between Paul and his addressees in regards to the correct procedure and efficacy of prayer and accessing of divine knowledge: some in Corinth had begun to argue that for the sake of uniformity, all members of the Christ association, including married women of all cultures, should strip their heads of everything when in prayer or when seeking divine knowledge to match the appearance of Roman men whom Paul had asked not to pray with garments over the head. In response to this, Paul found a way to argue that praying with a garment over the head is only shameful for men, but the same does not apply for women, and so women can keep their head-coverings and hair accessories on during prayer and prophecy. While these instructions may have been intelligible to the original readers, later interpreters of Paul, who had no knowledge of the Sitz im Leben that prompted 1 Cor 11:2–16, misunderstood and misappropriated Paul's instructions in this passage, mistakenly believing Paul to have been solely concerned with a faction of rebellious women in the Corinthian congregation. These assumptions have dominated the readings of 1 Cor 11:2–16, but this thesis offers an alternative interpretation that builds on a more accurate understanding of ancient customs and ideals related to ritual head-coverings.

Denna avhandling erbjuder en ny tolkning av 1 Kor 11:2–16 i ljuset av den romerska rituella praktiken capite velato – sedvänjan att täcka huvudet med ett klädesplagg när man bad, offrade och spådde. Studien spårar språkliga och konceptuella samband mellan antika beskrivningar och av-bildningar av capite velato och 1 Kor 11:2–16, samt visar att denna rituella gest måste ha varit bekant för Paulus och hans korinthiska samtalspartners. Med hjälp av kognitiv religionsvetenskap undersöks möjliga orsaker till och konsekvenser av Paulus instruktioner beträffande denna romerska sedvänja i Första Korinthierbrevet. Avhandlingen hävdar att 1 Kor 11:2–16 speglar en värdekonflikt mellan Paulus och hans adressater gällande korrekt procedur, bönens effekt och sättet att få tillgång till gudomlig kunskap. Somliga i Korinth hade börjat hävda att för enhetlighetens skull behövde alla medlemmar i Kristusgruppen, inklusive gifta kvinnor från alla kulturer, ta av sig allt de hade på huvudet när de bad eller sökte gudomlig kunskap, för att motsvara utseendet hos de romerska män som Paulus hade bett att inte be med klädesplagg över huvudet. Somsvar på detta fann Paulus ett sätt att argumentera för att det är skamligt för män att be med ett plagg över huvudet, men att detsamma inte gäller för kvinnor, och att kvinnor därför kan behålla sina huvudbonader och håraccessoarer på under bön och profetia. Även om dessa instruktionerkan ha varit begripliga för de ursprungliga läsarna har senare uttolkare av Paulus, som inte hade någon kunskap om den Sitz im Leben som föranledde 1 Kor 11:2–16, missförstått och missbrukat Paulus instruktioner i detta avsnitt, och felaktigt trott att Paulus enbart bekymrade sig över en grupp upproriska kvinnor i den korinthiska församlingen. Dessa antaganden har länge dominerat läsningen av 1 Kor 11:2–16, men denna avhandling erbjuder en alternativ tolkning som bygger på en mer korrekt förståelse av antika seder och ideal relaterade till rituella huvudbonader.