The thesis attends to ecclesial matters of aid by analysing the ecclesiological problem of identity and meaning of ACT Alliance. African churches are participating in aid, and Ethiopia is a good case with its intensity of church-based aid work. ACT Alliance was an ecumenical initiative to act in solidarity with people in need through coordination and collaboration. ACT, i.e. Action by Churches Together, expresses the churches growing together in koinonia. In theory, this ecclesiologically informed idea was conceptualised as ecumenical diakonia. Christian aid agencies may suffer a mission drift and loss of identity causing inner secularisation in the churches thus endangering Christian commitment to the poor.

Tensions in the study signify an ambiguity that this thesis investigates through the case of the ETH141 ACT Appeal to support South Sudanese refugees in Ethiopia in 2014 with two churches in Ethiopia shedding light on the issue. The ACT forum failed to attract church funding and mobilised state funding by a consortium with a principled humanitarian approach appropriate for refugee assistance.

The Maedot of 1983 from the Ethiopian Orthodox Tewahido Church and the ECMY letter of 1972 from the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus supported integral human development while criticising a donor-based approach, based on a sense of Ethiopian ownership, Christian anthropology, and the gospel.

The ETH141 resembles an international crisis model, i.e. relief assistance by ecumenical specialised agencies coordinating with other stakeholders without being: integrated with the churches, intended as intra-church aid, or set up for Christian mission. Tensions indicate superficial conflict but deep concord between aid and church, and deep conflict between exclusive humanism and the churches’ mission to reach every person with the gospel and life of the church.

Studien uppmärksammar den kyrkliga sidan av bistånd genom att analysera det ecklesiologiska problemet om ACT-alliansens innebörd och identitet. Kyrkor i Afrika behöver beforskas på egna villkor. Studien utgår från Etiopien: ett fokus för kyrkligt bistånd. ACT-alliansen är ett ekumeniskt initiativ för att samordna och koordinera stöd till människor i nöd. Tanken, uttryckt som ekumenisk diakoni, var att Kyrkornas gemensamma arbete (dvs. ACT) visar att kyrkorna växer samman i koinonia. Kristna biståndsorganisationer kan förlora identitet och mission över tid och orsaka inre sekularisering i kyrkorna, vilket hotar kristnas engagemang för de fattiga.

De spänningar som beforskas innebär en tvetydighet om vad detta kyrkornas gemensamma arbete innebär, vilket denna avhandling undersöker genom ett fallstudium – ETH141 ACT-appellen att stödja sydsudanesiska flyktingar i Etiopien 2014 – med två kyrkor i Etiopien som belyser frågan. ETH141 ACT-appellen lyckades inte samla in medel från kyrkorna och därför mobiliserades statliga medel genom ett konsortium med en principiellt humanitär hållning avpassad för flyktinghjälp.

Maedot 1983 från den Etiopiska ortodoxa tewahido-kyrkan och ECMY-brevet från 1972 från den Etiopiskevangeliska Mekane Yesus-kyrkan stödde integrerad mänsklig utveckling men riktade kritik mot statligt bistånd. Kritiken var baserad på en uppfattning om ett etiopiskt huvudmannaskap, kristen antropologi och det kristna evangeliet.

Fallet kan beskrivas som en internationell krismodell, dvs. katastrofbistånd från ekumeniska specialiserade organ som samarbetar med alla berörda parter utan att arbetet integreras i kyrkorna, är avsett som inomkyrkligt bistånd, eller utformas för kristen mission. Spänningarna pekar på en ytlig konflikt och djup samstämmighet mellan bistånd och kyrka och en djup konflikt mellan exklusiv humanism och kyrkans mission att nå varje människa med evangelium och ett sakramentalt liv i kyrkan.